Noll respons.. Noll jävla respons!
Inte ens ett "jag tycker om dig också" eller "du är fin".. En jävla smajlgubbe är allt jag får..
Vad i helvete gör jag för fel!?
När jag väl faller för en person så är det inte ömsesidigt...
Det måste vara något fel på mig.. Jag måste räkna ut vad fan det är..
Jag får panik! Panik på mig själv. Jag vill ut ur den här kroppen och få känna hur det är att faktiskt vara älskad på samma sätt som jag älskar just nu..
Jag hatar detta.. Jag orkar inte..
Åt helvete med allt!

Jag gör inget annat än att gå och hoppas. Hoppas på att du ska falla för mig så som jag fallit för dig..
Men något säger mig att du aldrig kommer göra det.
Du älskar mig, men på vilket sätt? Om jag har förstått det rätt så är du inte kär i mig. Men du älskar mig. 
Mina känslor är på en helt annan nivå än vad dina är. Jag är så fruktansvärt kär, och jag älskar dig. Jag skulle göra vad som helst för att få tillbringa all min tid med dig. Få visa upp för hela världen att du är min. Kunna visa mig offentligt med dig, hålla din hand och kunna åtminstone ge dig en puss på kinden. Men allting sker bakom stängda dörrar. Förutom när vi befinner oss på platser där vi vet att vi inte kommer stöta på någon vi känner, då kan du hålla min hand och kyssa mig. 
För en gångs skulle har jag hittat en person som gör mig knäsvag och får mitt hjärta att slå extra. Känslan jag har i kroppen har jag aldrig haft förut, jag har hittat en person som jag älskar. En person jag vill spendera större delen, om inte hela mitt liv med. Det finns inget annat i mitt huvud.. 
Jag vet inte om jag är olyckligt kär eller lyckligt kär.. 
Det går fram och tillbaka, ibland är allt tipp topp och ibland är det rent åt helvete. Vad ska jag göra? 
Just nu känns det som att jag bara går och väntar på den dagen jag får höra "vi borde inte fortsätta såhär". 
Jag vet om att det jävla helvetes exet förstör allt. Hon behandlade inte dig bra när det var ni och hon gör absolut inte det nu heller. Man är inte otrogen och man dumpar inte någon stup i kvarten om man älskar någon! Enda anledningen att ta tillbaka någon är inte för att den andra parten inte ska få vara med någon annan. Det är asburt! Jag blir så förbannad. Du har och fortsätta förstöra något som hade kunnat bli så jävla bra, om du inte gång på gång hade sårat. Du har fått alla dina chanser, varför kan inte jag få min? Jag skulle aldrig vara otrogen mot personen jag älskar. Jag finner ingen mening i att vara med någon om man inte kan hålla sig till en person. 
Hur många gånger jag än försöker förklara att jag inte skulle såra denna fina och underbara person så fastnar det inte. De där 5 orden har etsats fast i mitt huvud, "det kommer aldrig bli vi".  Det får mig att vilja gråta, gråta floder. Jag vill inte resa mig ur sängen, jag vill inte jobba, jag vill inte till skolan, jag vill inte träna.. Jag vill bara ligga ner och hata allt. Ligga och gråta tills jag inte orkar mer. 
Stundtals känner jag mig utnyttjad.. Allt är på dina villkor. Det känns som att det inte är mig du vill ha egentligen. 
Men jag älskar att vara med dig, på alla sätt. Jag fasar den dagen du avslutar det vi har idag.. Tanken av det får mig att må dåligt. 
Det känns som att jag inte har någon talan när det gäller något. 

Fan, jag vill ha dig.. Snälla kan du inte vilja ha mig på samma sätt? 
Du hade gjort mig till världens lyckligaste.. Och jag hade gjort vad som helst för att göra dig lycklig. Jag skulle kunna offra vad som helst för dig och din kärlek. Hade du gett mig ditt hjärta hade jag bevarat det varsamt. Jag har redan gett dig mitt hjärta, du gör vad du vill med det. 
Jag vill inte dela med mig av dig till någon, jag vill ha dig för mig själv så länge jag bara kan tänka mig. 

Kärlek är för dom med tur, jag har aldrig tur. 

Jag har fått reda på att jag inte kommer få någon framtid med personen jag älskar. Personen jag är upp över öronen kär i..
Men denna gången är det inte helt annorlunda från någon annan gång, det är inte ömsesidigt..
Jag är kär, du är inte kär.. Eller jo, du är kär fast det är inte i mig..
Jag kunde verkligen se oss tillsammans en lång tid framöver, det är precis det jag vill.. Men som vanligt får jag inte den jag vill ha i slutändan..
Det spelar ingen roll hur mycket jag lägger min själ i det här eller visar att jag gör allting för dig.. Du har bestämt dig och som vanligt får jag bara acceptera det.. Men jag vill inte acceptera det, jag vill kämpa för att få dig.. För att få oss, få visa upp för hela världen att du är min, skämma bort dig och få behandla dig precis så som du förtjänar.. Jag skulle aldrig skada eller såra dig.

Du har mitt hjärta.. Det är upp till dig vad du vill göra med det..

Är det något fel på mig?
Är jag inte förhållandetypen?
Är det mitt utseende?
Är det min personlighet?
Vad är det? Vad är det för fel på mig? Jag förstår inte....Jag är splittrad..

Vill ta vara på det vi har just nu, men jag vill samtidigt inte falla ännu djupare..Mitt huvud kommer explodera om jag fortsätter tänka såhär mycket.. Men jag kan inte sluta. Jag förstår inte vad som har hänt med mig..

Nothing last forever..