Jag har fått reda på att jag inte kommer få någon framtid med personen jag älskar. Personen jag är upp över öronen kär i..
Men denna gången är det inte helt annorlunda från någon annan gång, det är inte ömsesidigt..
Jag är kär, du är inte kär.. Eller jo, du är kär fast det är inte i mig..
Jag kunde verkligen se oss tillsammans en lång tid framöver, det är precis det jag vill.. Men som vanligt får jag inte den jag vill ha i slutändan..
Det spelar ingen roll hur mycket jag lägger min själ i det här eller visar att jag gör allting för dig.. Du har bestämt dig och som vanligt får jag bara acceptera det.. Men jag vill inte acceptera det, jag vill kämpa för att få dig.. För att få oss, få visa upp för hela världen att du är min, skämma bort dig och få behandla dig precis så som du förtjänar.. Jag skulle aldrig skada eller såra dig.

Du har mitt hjärta.. Det är upp till dig vad du vill göra med det..

Är det något fel på mig?
Är jag inte förhållandetypen?
Är det mitt utseende?
Är det min personlighet?
Vad är det? Vad är det för fel på mig? Jag förstår inte....Jag är splittrad..

Vill ta vara på det vi har just nu, men jag vill samtidigt inte falla ännu djupare..Mitt huvud kommer explodera om jag fortsätter tänka såhär mycket.. Men jag kan inte sluta. Jag förstår inte vad som har hänt med mig..

Nothing last forever..